Idag har varit en väldigt fin, känslosam och hemsk dag. Vid lunchtid samlades hela klassen på fyra krogar för att äta lunch tillsammans en sista gång. Vi gav även våra mentorer presenter och en i klassen höll ett tal för dom som tack för dessa åren. Redan där brast det och mina och många andras ögon tårades. Per och Sandra har varit världens bäst de senaste tre åren, jag år så glas och tacksam över att vår klass har haft dom. Jag vet att det inte skulle varit alls samma sak utan dom och jag vet att vi i klassen inte varit lika nära om det inte hade varit för Per och Sandra. Ni förtjänar det bästa och jag kommer sakna er så otroligt mycket.

Efter lunchen bar det av till kyrkan, jag var ju med i kören och vi samlades lite innan för att öva en sista gång. Även här kändes allt jättesorgligt, att det var sista gången vi övade tillsammans. Samma känsla gnagde i mig på scenen när avslutningen drog igång. Detta är sista gången vi sjunger tillsammans efter alla veckor vi övat. Sen höll rektorn tal, stependier delades ut och efter det var det dags att samla klassen för att säga ett sista hejdå. Här släppte alla känslor och många ögon, bland annat mina, förvandlades snabbt till rinnande vattenfall. Alla kramade varandra och flera lärare kom även för att säga hejdå. Att se alla dela denna sorg över att vi kommer splittras var så en hemsk men samtidigt otroligt mäktig känsla.