Idag är det exakt en vecka till jag tar studenten. Sju ynka dagar. Hur mycket jag än tänker på det så kan jag inte förstå att jag om en vecka är klar med skolan för alltid. Efter 13 år lämnar jag den tryggheten bakom mig. Gymnasiet är klart. Jag kommer aldrig mer springa till lektionen i sista minuten, jag kommer aldrig mer möta upp Annie och Lois vid Barks innan skolan, jag kommer aldrig mer tappa bort mina skolböcker, jag kommer aldrig mer öppna mitt överfulla skåp, jag kommer aldrig mer gå till fel klassrum, jag kommer aldrig mer klaga över sega håltimmar, jag kommer aldrig mer köpa godis i kiosken med mina kompisar för att maten varit äcklig, jag kommer aldrig mer gå i skolan på riktigt (universitet är inte samma sak). Det finns så mycket jag kommer sakna med skolan. Allra mest tror jag är att gå i en klass, att ha en tillhärighet och tryghheten att varje dag varje vecka ha lektioner tillsammans med samma människor som varje dag förra veckan och veckan innan det, och veckan innan det. Det kommer jag aldrig få uppleva på samma sätt igen och det gör mig så ledsen. 

Är jag redo för detta? Helt ärligt är svaret nej, det är jag inte. Jag är inte redo att lämna allt detta bakom mig. Jag är så jävla rädd för vad som ska hända nu. Ändå fram till denna tiden har jag alltid vetat vad jag ska göra nästa månad, efter sommarlovet och nästa år. Men nu gör jag inte det och det skrämmer mig. Egentligen vet jag inte vad det är jag är så orolig över. Jag har sökt en utbildning direkt till hösten, och vill jag inte gå den så har jag ett jobb i sommar som jag kan fortsätta på även efter. Men ändå känner jag mig inte färdig, allt har gått för fort. Tiden springer iväg snabbare än någonsin och jag vill bara ställa mig upp och skrika att jag är fan inte redo. Jag är inte redo för att lämna skolans trygga värld, jag är inte redo för att mina kompisar ska spridas över hela Sverige och kanske även världen, jag är inte redo för att själv ta ett steg ut i vuxenlivet. Jag känner mig så otroligt maktlös och liten, världen och livet springer förbi och jag bara lever det utan att tänka. Som att jag bara tittar på och inte fattar. 

Alla frågar mig om jag är taggad inför studenten och att det måste kännas skönt att sluta skolan, och jag bekräftar glatt deras uttalanden. Svarar att det ska bli jätteroligt, och att det ska bli skönt att inte behöva plugga mer. Jag ljuger inte, jag känner så också. Men hela tiden har jag den gnagande känslan i magen som gör att jag inte riktigt kan känna den glädje över studenten som alla andra verkar göra.

Jag vet inte varför jag alltid gör såhär. Varför jag alltid oroar mig så mycket och alltid ser varje förändring som världens grej. Visst, att ta studenten är en väldigt stor förändring, men hela mitt liv vänds ju inte upp och ner. Men hur mycket jag än försöker kan jag inte komma ifrån denna oro jag känner över framtiden. Det finns inget som ger mig så mycket ångest som framtiden. Jag har så många val framför mig, det är inte längre någon som kommer bestämma över mig. Men jag vill ju det, jag vill känna tryggheten att ha livet bestämt för mig, det som skolan gav mig.

Jag är inte längre ett litet barn, och det skrämmer mig också. Jag fyller snart 19 år, sen 20, sen 30 och innan jag vet ordet av är jag pensionär och har barnbarn i samma ålder som jag är i nu. Vem vet, kanske dom kommer känna samma oro som jag gör? Jag skulle ge så mycket för att spola tillbaka tiden till när jag var 10 år och den största beslutet jag hade att ta var vilken film jag skulle se eller vilken kompis jag skulle umgås med. Självklart finns det mycket positivt med att vara “vuxen” också, men i takt med mina känslor inför studenten kryper även dessa tankar fram. Jag vill bara stanna tiden, jag kan stanna den här där jag är nu, för här trivs jag. Jag har mina kompisar, jag har skolan, jag har mitt hem och min familj och jag är fan inte redo för ett liv på egen hand. Jag är inte dum, jag fattar ju att bara för att man växer upp lämnar man inte allt det bakom sig, men det är såhär jag känner just nu.

Missförstå mig inte, jag är, precis som alla andra, otroligt taggad inför studentdagen. Jag vet att det kommer vara en av de roligaste dagarna i mitt liv. Och allt kring studenten har varit jättekul. Alla fester, förberedelser, pubrundan, balen imorgon och så vidare. Jag har kommit närmare klassen och jag har haft så himla många roliga kvällar tack vare studentåret. Men jag är inte redo för det som själva studenten faktiskt innebär, att sluta skolan.